På färd genom Oregon

Min färd har fortsatt norrut de sista två dagarna. Jag lämnade San Francisco efter att ha spenderat en eftermiddag med Malene och sagt hej då till Ted på the White Horse. Jag och Malene åkte till 9.20-special och dansade på kvällen och jag måste säga att jag hade en hel del bra danser, även om det är lite småjobbigt att komma till en dans och vara helt ny på stället. En sak jag tänkte på som skiljer ganska mycket jämfört med Göteborg är att det var mycket större spridning på nationaliteter och i ålder här. Det var mycket mer "äldre" människor som var och dansade och som dessutom var nybörjare.

Här har vi sjölejonen i hamnen. Malene i hamnen. Jag käkar burgare på Lori's Diner.


.. och diverse bilder ifrån mina eskapader på San Franciscos gator.


.. väggmålningar.


Christian åker Cable Car.


När jag lämnade San Francisco var det ganska ok väder och jag fick lite sol på vägen... ett tag. Sedan kom jag in i dimman som ligger som ett tugnt täcke över kusten här. Det har varit kalla dagar att köra mc. Jag har frusit så mycket. En mycket positiv sak däremot var att jag tog in på ett bed and breakfast, Requa Inn, och det var så himla bra. Personalen var fantastisk, rummet jättesött, maten god, vinet gott... ja, det var skitbra. Det första jag gjorde när jag kom dit var att ta ett riktigt riktigt varmt bad för att värma upp min stelfrusna kropp. Efter det gick jag ner och åt en helt underbar middag och drack gott vin. Jag var supernöjd med kvällen och satt och log hela tiden. Skitbra helt enkelt. Avslutningsvis satt jag på verandan och pratade med ett amerikanskt par och tittade ut på ljusen som speglade sig i floden utanför.

Ifrån mitt rum.


Idag började jag med en kort färd söderut ifrån Requa Inn till Redwood National Park. Jag tog en lång promenad genom skogen och gick omkring helt förtrollad under de enorma träden. När jag stod jämte de jättarna visste mitt leende inga gränser. Över 100 meter höga och uppåt 1500 år gamla sträcker de sig upp mot himlen. Det är mörkt nere vid skogens "botten", det är dimmigt och marken är täckt av ormbunkar. Hela omgivningen känns som tagen ur en saga. Jag är glad att jag har varit där och sett detta. Riktigt glad.

Några foton ifrån parken. Jag måste bara säga att bilderna inte gör träden rättvisa. Man måste vara där och röra vid dem och se dem och känna deras storhet för att förstå hur fantastiska de är...

-------------------------------------------------


Efter den naturupplevelsen var det dags att fortsätta norrut. Jag fick dock se en hel del mer av träden när jag körde längs med highway 199. Den går igenom Redwood-skogar och det är en mäktig känsla att fara fram på vägar kantade av dessa enorma träd. Som jag sa tidigare var det kallt och det tog ett tag innan jag kommit tillräcklig långt in i landet för att dimman skulle lätta. Efter det har det varit så mycket behagligare.

Jag gjorde ett stopp så fort solen tittade fram. Bästa stället att låta solen värma kroppen. Naturen var storslagen och så vacker.


Eftersom jag har lite slötid här på motellet så lägger jag upp lite videoklipp som jag inte har hunnit med tidigare. Jag börjar med två klipp ifrån Highway 1, den väg som slingrar sig längs med kusten norrut ifrån Los Angeles.





.. följt av ett klipp efter att jag spenderat ca tio timmar på Highway 1. Trött och sliten på ett motel i Monterey och redo att sova ..



Jag har fler klipp att lägga upp, men det börjar bli tillräckligt i det här inlägget. Jag kanske kan få upp några fler imorgon. Nu ska jag natta mig och förbereda mig inför morgondagen. Det blir min sista långa etapp på motorcykeln. Cirka 4-5 timmars aktiv körning till Tacoma som ligger en timma söder om Seattle. Jaime bor där som jag träffade i Herräng 2005 och det skall bli kul att ses. Efter att ha spenderat söndagen där drar jag vidare till Seattle och hem till Sandra som jag träffat vid flera tillfällen både i Herräng och i Göteborg.

Natti Natti