tisdag 27 juli 2010
Ensam i huset igen
Igår hade jag mycket besök hemma. Min kusin Thomas med familj var här och Martin och Jenny. Det var väl egentligen bara tänkt att det skulle bli dem som kom, men efter ett litet utrop på facebook och med mina tyska gäster blev det en herrans massa folk som dök upp. Skitkul var ordet. Tack alla för en toppenkväll. Underbart att ha er här!
måndag 26 juli 2010
MC-tider
Under veckan som varit har jag hunnit med cirka 100 mil i olika personers sällskap. Färden har mestadels gått söderut och inåt i landet och jag har bland annat hunnit med besök på skårs gård, kvarnen i hyssna, picnic ute vid Gottskär och fika hemma hos systra min. Det har varit superskönt att få åka lite hoj igen. Senast var nog för en två år sedan eller så.
Charmen med att köra mc är nog att man kommer närmar vägen, närmare naturen och att man känner sig friare. Landskapet som far förbi på sidorna, vägen som böljar fram, vinden som låter, dofterna och, det ska jag inte sticka under stol med, en spätta bakom som håller om midjan ;) ... Det har varit en bra vecka helt enkelt.
Lite mer har hänt de sista dagarna. Jag är med i en community som heter couchsurfing. Det är en frivilligorganisation som låter människor världen över hitta sovplats och/eller sällskap när de är på resande fot. Som en couchsurfer (soffsurfare) kan man upplåta sin soffa, sin extrasäng eller sitt golv åt en annan surfare över natten och likaså kan man själv få en sängplats när man är ute och reser. Just nu har jag tre stycken tyskar hemma hos mig, Mareike, Martin och Stefan. De har varit här en natt och skall stanna en till.
Jag hade missförstått mina nattgäster innan jag träffade dem. I mejlen vi skickade hade de presenterat sig som tre "bikers" och funtad som jag är efter en veckas mc-åkande trodde jag så klart att de var mc-knuttar de med. Glad i hågen tog jag mc:n och körde in till stationen för att möta dem och synen som mötte mig var några personer med fullpackade cyklar som stod och pumpade däcken...
För er som inte vet var jag bor så är det en bit utanför stan och jag fick lite dåligt samvete för att de skulle behöva cykla hela vägen hem till mig efter att redan ha rest i sexton timmar. Men allt gick bra. En timma och 15km senare hade jag lyckats lotsa hem dem till mig. Efter ett par välbehövliga duschar avslutade vi kvällen med en ratatouille och nyplockade bär med grädde. Idag har jag skickar in dem till stan på lite lagom göteborgs-sightseeing och när de kommer hemåt framåt kvällen blir det till att grilla lite i glada vänners sällskap.
torsdag 22 juli 2010
Dagarna rullar på...
Livet i huset är inte helt lätt att beskriva i ord, men kort och gott så var det väldigt väldigt bra. Hälften av oss som bodde där gick kurser på dagarna och den andra hälften njöt av ledighet, soliga dagar och dansade på nätterna. Jag delar med mig av lite kort för att förmedla lite av känslan som fanns i huset. Här kommer de :)
Först lite bilder ifrån soffan (väldigt konstig soffa förresten, den gick inte att sitta i...).
Sedan ifrån livet kring köket och middagsbordet.
---------------------------------------------------
Stranden och havet.
... och här kommer Magnus, Jenny och Ingrid. Riktigt fotogenique allihopa
Matilda i världens snyggaste frisyr, underverket Bette och Åsa skapar underverket Bette.
Sista raden med foton får bli på Åsa och Johan, mig själv och Bette när vi tar en blues-svängom (strax innan vi dansar in i hyllan) och sist men inte minst Calle och Sofia med sitt bländande leende.
Jag åkte hem ifrån Herräng i lördags. Som tur var fick jag sällskap av Matilda i bilen och slapp köra hela vägen själv. Det ÄR jobbigt att köra bil efter en herrängvecka. När man har dansat 8-12 timmar om dagen/dygnet och sovit 4-6 timmar varje natt är kroppen mer slut än man tror. Då är det skönt att kunna dela på bilkörandet.
Till er som ännu inte varit i Herräng så har jag bara en sak att säga. Åk dit! För att förstå vad Herräng handlar om måste man vara där minst en vecka. Det är inte något som går att beskriva, det måste upplevas. Gammal som ung. Det e bar å åk!
söndag 11 juli 2010
Sjukdom
Fredagkvällen blev ett stort misslyckande för mig, eller kanske ett sorts antiklimax. Jag gick på festen och det var rätt trevligt och så, men kände snart att jag inte mådde bra. Efter bara några få danser mådde jag riktigt dåligt och fick gå hem. Lördagen blev en pina när jag i stekande sol skulle packa ihop tältet. Fy vad dåligt jag mådde. Ont i huvudet, ont i halsen, tung i bröstet och lätt illamående. Det är inte kul att behöva anstränga sig då.
Det som var skönt var att när allt väl var ihopackat kunde jag snart flytta in i huset vi hyrt denna veckan. Nu bor vi tolv personer i en stor gul villa ganska centralt i byn. Om jag bara kunde tillfriskna så skulle allt bli mycket bättre. Det är tredje kvällen ikväll som jag inte kan dansa något. Jag hoppas att jag skall må bättre imorgon, eller åtminstone på tisdag då det är “slow drag night” igen.
Här får ni lite bilder på äggfrukost, livet kring tälten och lite vila mellan lektionerna...och här på nerpackning av tältet, middag utanför nya huset och mitt sällskap hemma när jag var sjuk och de andra gick och dansade eller gick till stranden :-/
Det var allt för ikväll. Ha det gott allihopa. Kramar!
fredag 9 juli 2010
onsdag 7 juli 2010
En liten videofilm
Den långa natten är över
Kvällen började rätt ok och jag hade några bra danser för att sedan få en fantastisk dans framåt tvåsnåret på natten. Det var nog en av de bästa bluesdanser jag haft. Vi dansade konstant i närmare två timmar och var stundtals verkligen ett med musiken och ett med varandra. Efter de två timmarna var min energi helt slut. Det tar (åtminstone för mig) väldigt mycket energi att dansa blues. Men lösningar finns ju på allt. Kaffe, brownie, sockerdricka och kolakaka och sedan var jag fit for fight igen. Det tog visserligen någon timma innan jag hämtat mig och orkade mig ut på dansgolvet igen, men under tiden hade jag en mycket trevlig fika med Eva, Jochen och Peter, en kille i från tjeckien.
Ofta kan det vara så att man får en bra dans när man minst anar det, eller träffar en trevlig person där man inte förväntar sig det och det är en av alla härliga saker med Herräng. Jag tänkte nästan gå hem efter fikan men tog en liten sväng till dansgolvet. Där stötte jag på en person jag försökt få en dans med ända sedan jag var i Como. Vi bluesade ända tills musiken stängdes av. Kvart över sex reste sig vår DJ och sa att nu har jag dj:at i över sex timmar och nu får ni gå hem vare sig ni vill eller inte.. hon såg faktiskt riktigt sliten ut. Allt som allt var det en perfekt slow-drag night, eller bluesnight som jag nog alltid kommer att kalla den.
När man har haft en så bra natt är det riktigt skönt att gå hem till sängen under sol och blå himmel och känna sig nöjd.
söndag 4 juli 2010
Framme i Herräng
Det var inga problem att fixa registreringen eller sätta upp tältet igår. Om man nu bortser från det faktum att jag fick sätta upp det två gånger... Jag hade placerat det lite för långt ifrån elcentralen för att min kabel skulle räcka, så det var bara att ta ner det igen och flytta närmare. Jag vill ju trots allt använda min eldrivna kylbox. Den är verkligen helt perfekt att ha med sig om man vill förvara sin mat på ett bra sätt.
Det blev inte så långvarigt på dansgolvet igår. Jag tror att jag gick för att sova efter tvåtiden någon gång. Dagen hade varit lång och jag kände att jag vill vara lite fräsch i huvudet inför steppkursen idag. Apropå kursen förresten så börjar den om 40 minuter. Jag är lite spänd faktiskt. Efter att ha provat på att steppa lite tidigare vet jag ju hur svårt det är, men det kallas väl inte nybörjarkurs för intet ;-)
Jag bjuder på några bilder från min campingplats också ;) En efter andra uppsättningen av tältet och en ifrån min frukost imorse. Simma lugnt tills vi ses igen.
fredag 2 juli 2010
Imorgon åger jag iväg igen.
Jag får säkert möjlighet att skriva ett inlägg eller två under veckan som går. Internetcafe finns ju och lite tid skall jag väl ha mellan lektionerna och kvälls/nattdanserna.
Det var nog 1-2 år sedan jag försökte mig på steppen senast. Då på dansforum i göteborg. Jag gick två terminer, men kom aldrig igång riktigt. Nu blir det en vecka i Herräng och minst fyra timmars lektioner om dagen och med den mängdträningen kanske det lossnar lite. Det är i alla fall min förhoppning.
När steppveckan är över blir jag kvar ytterligare en tag för att njuta av dans, umgänge och att ha det skönt. Efter det så får jag se om jag känner för att åka hem eller inte. Det beror ju på om det finns något som lockar i Göteborg ;)
Tills nästa gång. Ha det gött!
torsdag 1 juli 2010
Swing i Como
Men...
Como! Swing! Lindy! Charleston! Balboa! Shag! Stepp! Boogie!
Varken jag eller gänget som jag åkte med var intresserade av att gå några kurser. Vårt främsta mål var att ha det skönt på vår semester. Att ta det lugnt, umgås, se oss om och äta gott och dricka gott. Dansen fick nästan komma lite i andra hand. Nu ska jag inte säga att vi inte dansade, för det gjorde vi. På kvällarna var det dans på piazza cavour, som torget hette. Det var storband på scenen och i pauserna stod en dj för musiken. Att dansa på torget i como på kvällen och natten kan inte omnämnas som något annat än en trevlig upplevelse, eller kanske underbar, vacker, härlig... Det finns många ord, men det var i varje fall väldigt bra. Bergen avtecknar sig mot en mörknande himmel, ljusen tänds på sluttningarna, stjärnorna börjar dyka upp och brisen drar in från sjön... and then there's sweet jazz coming from the stage.
Efter tolvslaget fick vi ta oss en 20-25 minuters promenad till Como Fashion Cafe där dansen fortsatte fram till klockan fyra. Stället är egentligen en nattklubb, men fungerade förvånansvärt bra för oss dansare. Banden som spelade här var lite mindre och bestod av en handfull musiker. Till exempel kan nämnas Carling Family som ses på bilderna ovan när de svänger loss. Tyvärr gör ju inte bilderna dansen någon rättvisa, men om man gör en sökning på youtube på swing crash festival 2010 så hittar man en del klipp.
Vi klädde inte upp oss jättenoga varje kväll, men vissa kvälla var det ju till att plocka fram stassen. Jag var mäkta nöjd med mina nyinköpta kläder, men det kanske syns på mig ;) Tack Ellen och Sofia för oväderlig hjälp!
Kvällen när jag var som "snyggast" klädd råkade jag hamna i en tävling. Ellen kom till mig och sa att hon hade anmält sig till solo charleston competition. Aldrig i livet att jag ska vara med tänkte jag och sa: "Nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej.... ok, jag gör det!" Jag vet inte vad det var som fick mig att stiga upp på dansgolvet inför alla dessa grymma dansare, men det hade nog att göra med att Ellen tjötade på mig och att Sofia pushade mig. Sedan hade jag ju en drink eller två innanför västen. Hursomhelst ångrade jag mig som f-n när jag såg vilka människor som skulle vara med och tävla, men då var det lite för sent att stiga av dansgolvet. Jag stod där bland de grymmaste dansarna som fanns på lägret och bland folk som inte gör annat än att livnära sig på sin dans. OK, jag behöver bara göra bort mig i några minuter tänkte jag... Bandet drog igång bakom oss och en efter en intog vi dansgolvet. Efter några åttor på min första runda fick jag blackout och kommer inte ihåg vad jag gjorde riktigt, andra rundan kommer jag inte heller ihåg, men tror att det gick lite bättre och tredje gången jag gick in på scenen hade det börjat släppa lite och det kändes faktiskt ganska bra. Jag gick tack och lov inte vidare till finalen. Vinnaren tror jag kom från ett annat universum. Han var inte av denna världen. Han var helt sanslöst bra! Men... Jag och Ellen gjorde ganska bra ifrån oss som överhuvudtaget vågade gå upp i det startfältet och nu i efterhand tycker jag faktiskt att det var ganska roligt :) Fast jag vill ha revansch och visa att jag kan mycket bättre.
Det finns mycket att säga om Como och dansen och allt som hänt. Jag måste bara berätta att jag hade några riktigt bra danser. Sådana som bara dyker upp någon gång ibland. Det finns stunder när man dansar med sin partner och bara känner samhörighet och utan att kommunicera i ord vet man exakt vad den andra människan tänker. Man blir ett med varandra. Jag hade en sån dans i Como och en dans som nästan var sån... och så hade jag många andra bra danser också, men inte lika minnesvärda. Sedan hade jag många härliga danser där det var skönt att bara vara i stunden och njuta av dansen och musiken med den jag dansade med. När inga ord behövs.
Jag skall ge er några bilder till för att försöka förmedla lite känsla ifrån min semester. Här kommer de!
Vackra Åsa och Ellen, laddar med glass på natten, midsommaröl på torget
Utsikt, Åsa på sjön, Marcus vårdar sin image
Lou på sjön, Alfa Romeo klubben passerar, Magnus på sjön
Ja, vad kan jag säga mer. Jag längtar tillbaka. Både till dansen, det sköna livet, bergen och till Como, men mest av allt till mina resekamraters sällskap. Tack för att ni gjort min resa till något att minnas! Ett särskilt tack till Thomas, Matilda och Sofia som jag rest med och delat rum med. Ni har varit helt underbara. Saknar att vara med er, men det måste ju betyda att vi haft det jävligt bra, eller hur?