Dagarna rullar på...

... och det var länge sedan jag skrev i bloggen nu. Den andra veckan i Herräng var en skön vecka. Att flytta från tältet när jag var sjuk och in i ett hus var riktigt gott. Det var i och för sig en pina att packa ner och flytta, men väl värt det. Totalt stannade jag hemma fyra (!) kvällar, fredag till måndag, och kurerade mig. Att förlora fyra danskvällar var lite tufft, men jag hade det rätt bra på dagarna ändå. Omgiven av härliga människor och goda vänner så fattas inte mycket. Det var som att dansen kom lite i andra hand under tiden i huset. Min tid med människorna jag levde med var en tid med vänner. Vi gick till stranden på dagarna, tog en promenad, lagade mat tillsammans varje kväll och pratade och umgicks. Jag kan inte nog beskriva hur viktigt det är för mig, att vara tillsammans med människor jag tycker om.

Livet i huset är inte helt lätt att beskriva i ord, men kort och gott så var det väldigt väldigt bra. Hälften av oss som bodde där gick kurser på dagarna och den andra hälften njöt av ledighet, soliga dagar och dansade på nätterna. Jag delar med mig av lite kort för att förmedla lite av känslan som fanns i huset. Här kommer de :)

Först lite bilder ifrån soffan (väldigt konstig soffa förresten, den gick inte att sitta i...).


Sedan ifrån livet kring köket och middagsbordet.

---------------------------------------------------


Stranden och havet.


... och här kommer Magnus, Jenny och Ingrid. Riktigt fotogenique allihopa


Matilda i världens snyggaste frisyr, underverket Bette och Åsa skapar underverket Bette.


Sista raden med foton får bli på Åsa och Johan, mig själv och Bette när vi tar en blues-svängom (strax innan vi dansar in i hyllan) och sist men inte minst Calle och Sofia med sitt bländande leende.


Jag åkte hem ifrån Herräng i lördags. Som tur var fick jag sällskap av Matilda i bilen och slapp köra hela vägen själv. Det ÄR jobbigt att köra bil efter en herrängvecka. När man har dansat 8-12 timmar om dagen/dygnet och sovit 4-6 timmar varje natt är kroppen mer slut än man tror. Då är det skönt att kunna dela på bilkörandet.

Till er som ännu inte varit i Herräng så har jag bara en sak att säga. Åk dit! För att förstå vad Herräng handlar om måste man vara där minst en vecka. Det är inte något som går att beskriva, det måste upplevas. Gammal som ung. Det e bar å åk!