Den långa natten är över

Tisdagsnatten i Herräng är känd som bluesnight, eller numera kallad slow-drag night. Dansen skiljer sig från lindy hopen ganska mycket. Den dansas till lugnare musik och det är närhet och följsamhet som är de viktigaste komponenterna. Hursomhelst så har det alltid varit en av mina favoritkvällar i Herräng. Oftast blir det att man dansar tills långt efter det att solen gått upp och gärna långa långa danser.
Kvällen började rätt ok och jag hade några bra danser för att sedan få en fantastisk dans framåt tvåsnåret på natten. Det var nog en av de bästa bluesdanser jag haft. Vi dansade konstant i närmare två timmar och var stundtals verkligen ett med musiken och ett med varandra. Efter de två timmarna var min energi helt slut. Det tar (åtminstone för mig) väldigt mycket energi att dansa blues. Men lösningar finns ju på allt. Kaffe, brownie, sockerdricka och kolakaka och sedan var jag fit for fight igen. Det tog visserligen någon timma innan jag hämtat mig och orkade mig ut på dansgolvet igen, men under tiden hade jag en mycket trevlig fika med Eva, Jochen och Peter, en kille i från tjeckien.

Ofta kan det vara så att man får en bra dans när man minst anar det, eller träffar en trevlig person där man inte förväntar sig det och det är en av alla härliga saker med Herräng. Jag tänkte nästan gå hem efter fikan men tog en liten sväng till dansgolvet. Där stötte jag på en person jag försökt få en dans med ända sedan jag var i Como. Vi bluesade ända tills musiken stängdes av. Kvart över sex reste sig vår DJ och sa att nu har jag dj:at i över sex timmar och nu får ni gå hem vare sig ni vill eller inte.. hon såg faktiskt riktigt sliten ut. Allt som allt var det en perfekt slow-drag night, eller bluesnight som jag nog alltid kommer att kalla den.

När man har haft en så bra natt är det riktigt skönt att gå hem till sängen under sol och blå himmel och känna sig nöjd.