Swing i Como

Ja, jag skrev ju att jag skulle blogga snart igen, men det tog några dagar extra. Jag har varit upptagen med att umgås med människor och att fika och äta glass. Kanske är det så att jag desperat försöker hålla kvar semesterkänslan i kroppen. Jag dricker mitt italienska kaffe, fikar och sitter vid vattnet och pratar. Försöker göra samma sak hemma i Göteborg som nere i Como. Om det har effekt vet jag inte riktigt. När det var dags att klippa gräset idag kände jag att det var dags att komma ner på jorden igen.

Men...
Como! Swing! Lindy! Charleston! Balboa! Shag! Stepp! Boogie!


Varken jag eller gänget som jag åkte med var intresserade av att gå några kurser. Vårt främsta mål var att ha det skönt på vår semester. Att ta det lugnt, umgås, se oss om och äta gott och dricka gott. Dansen fick nästan komma lite i andra hand. Nu ska jag inte säga att vi inte dansade, för det gjorde vi. På kvällarna var det dans på piazza cavour, som torget hette. Det var storband på scenen och i pauserna stod en dj för musiken. Att dansa på torget i como på kvällen och natten kan inte omnämnas som något annat än en trevlig upplevelse, eller kanske underbar, vacker, härlig... Det finns många ord, men det var i varje fall väldigt bra. Bergen avtecknar sig mot en mörknande himmel, ljusen tänds på sluttningarna, stjärnorna börjar dyka upp och brisen drar in från sjön... and then there's sweet jazz coming from the stage.

Efter tolvslaget fick vi ta oss en 20-25 minuters promenad till Como Fashion Cafe där dansen fortsatte fram till klockan fyra. Stället är egentligen en nattklubb, men fungerade förvånansvärt bra för oss dansare. Banden som spelade här var lite mindre och bestod av en handfull musiker. Till exempel kan nämnas Carling Family som ses på bilderna ovan när de svänger loss. Tyvärr gör ju inte bilderna dansen någon rättvisa, men om man gör en sökning på youtube på swing crash festival 2010 så hittar man en del klipp.


Vi klädde inte upp oss jättenoga varje kväll, men vissa kvälla var det ju till att plocka fram stassen. Jag var mäkta nöjd med mina nyinköpta kläder, men det kanske syns på mig ;) Tack Ellen och Sofia för oväderlig hjälp!

Kvällen när jag var som "snyggast" klädd råkade jag hamna i en tävling. Ellen kom till mig och sa att hon hade anmält sig till solo charleston competition. Aldrig i livet att jag ska vara med tänkte jag och sa: "Nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej.... ok, jag gör det!" Jag vet inte vad det var som fick mig att stiga upp på dansgolvet inför alla dessa grymma dansare, men det hade nog att göra med att Ellen tjötade på mig och att Sofia pushade mig. Sedan hade jag ju en drink eller två innanför västen. Hursomhelst ångrade jag mig som f-n när jag såg vilka människor som skulle vara med och tävla, men då var det lite för sent att stiga av dansgolvet. Jag stod där bland de grymmaste dansarna som fanns på lägret och bland folk som inte gör annat än att livnära sig på sin dans. OK, jag behöver bara göra bort mig i några minuter tänkte jag... Bandet drog igång bakom oss och en efter en intog vi dansgolvet. Efter några åttor på min första runda fick jag blackout och kommer inte ihåg vad jag gjorde riktigt, andra rundan kommer jag inte heller ihåg, men tror att det gick lite bättre och tredje gången jag gick in på scenen hade det börjat släppa lite och det kändes faktiskt ganska bra. Jag gick tack och lov inte vidare till finalen. Vinnaren tror jag kom från ett annat universum. Han var inte av denna världen. Han var helt sanslöst bra! Men... Jag och Ellen gjorde ganska bra ifrån oss som överhuvudtaget vågade gå upp i det startfältet och nu i efterhand tycker jag faktiskt att det var ganska roligt :) Fast jag vill ha revansch och visa att jag kan mycket bättre.

Det finns mycket att säga om Como och dansen och allt som hänt. Jag måste bara berätta att jag hade några riktigt bra danser. Sådana som bara dyker upp någon gång ibland. Det finns stunder när man dansar med sin partner och bara känner samhörighet och utan att kommunicera i ord vet man exakt vad den andra människan tänker. Man blir ett med varandra. Jag hade en sån dans i Como och en dans som nästan var sån... och så hade jag många andra bra danser också, men inte lika minnesvärda. Sedan hade jag många härliga danser där det var skönt att bara vara i stunden och njuta av dansen och musiken med den jag dansade med. När inga ord behövs.

Jag skall ge er några bilder till för att försöka förmedla lite känsla ifrån min semester. Här kommer de!


Vackra Åsa och Ellen, laddar med glass på natten, midsommaröl på torget


Utsikt, Åsa på sjön, Marcus vårdar sin image


Lou på sjön, Alfa Romeo klubben passerar, Magnus på sjön

Ja, vad kan jag säga mer. Jag längtar tillbaka. Både till dansen, det sköna livet, bergen och till Como, men mest av allt till mina resekamraters sällskap. Tack för att ni gjort min resa till något att minnas! Ett särskilt tack till Thomas, Matilda och Sofia som jag rest med och delat rum med. Ni har varit helt underbara. Saknar att vara med er, men det måste ju betyda att vi haft det jävligt bra, eller hur?