Funderingar

Idag är det min 11:e lediga dag. Jag kan väl säga att jag har haft både bra och dåliga dagar sedan min ledighet började. De bra dagarna är de dagar när jag kan känna mig tillfreds med livet och när jag umgås med mina vänner, mina när och kära och när jag ser framtiden an med förhoppningar om något gott. Tyvärr är det ju inte alltid så. Ibland rasar jag ner i humör och förhoppningar. Tankarna kommer om vad jag skall göra av mitt liv och jag har inget riktigt bra svar.

Namnet på min blogg är "Christian on The Road". Jag har valt namnet med två saker i åtanke. Dels är det en reseblogg där jag skall skriva om mina upplevelser och de platser jag besöker. Jag har länge haft drömmen om att åka iväg och inte veta var jag hamnar. Att bara ge sig av och låta livet ta tag i en. Att hänge sig åt själva resan och alla möten som uppstår.
Det är något speciellt med att resa. Under mina tidigare resor har jag haft många bra upplevelser (men även en del mindre bra). Tillfälliga möten som ger så mycket tillbaka bara man vågar låta dem ske, bara man vågar ge av sig själv och att man vågar och vill se vad som händer.

Andra anledningen till att jag döpte bloggen till "Christian on The Road", och som jag egentligen inte varit medveten om tror jag, är att det väntar en inre resa för mig. En inte lika synlig väg att vandra. Det finns mycket inom mig som jag vill ta tag i, som jag vill reda ut för mig själv. Sista halvåret har varit omvälvande för mig och framförallt de sista 2-3 månaderna. Det kan inte minst mina arbetskamrater intyga. Jag har verkligen varit annorlunda på jobbet. Jag önskar att jag kunde säga att jag inte varit mig själv, men det är just det jag har varit. Bara mig själv. Det finns många på jobbet som har varit stöttande och medkännande även om ni inte vetat vad det handlar om. Ni som varit vänliga, stöttande, medkännande, uppmuntrande och ni som verkligen hjälpt mig vet själva vilka ni är. Skickar ett tack till er alla.

Christian... on the road... men utan att veta vart den bär.