San Francisco

Nu var det några dagar sedan jag fick något skrivet. Jag tog mig hela vägen ner till LA och Santa Monica. Route 66 slutar på Santa Monica Pier och mycket riktigt så avslutade jag den etappen där. Från Chicago ner till Santa Monica har jag gjort ca 500 mil på hojen. Det har ju gått ganska bra trots alla omständigheter... framförallt värmen ;) Därifrån tar jag nu vägarna upp till Seattle som blir mitt slutmål.

Här står skylten. Så glad blir man när man kört hela vägen. Santa Monica Beach.


Jag hann tyvärr inte göra så mycket mer i Los Angelesområdet. Tiden börjar göra sig påmind om när jag skall lämna igen motorcykeln och så. Därför skippade jag LA helt och hållet och fortsatte norrut via Highway 1. Det blev nattkörning ifrån Santa Monica riktning San Francisco. Jag ville komma iväg en bit och lämna det dyra området precis kring den staden. Till slut hamnade jag på ett motell i Ventura. Den natten när jag körde hade jag en av de bästa mc-upplevelser jag någonsin haft. Det var en nästan religiös upplevelse. Med havet på min vänstra sida och klippor och bergsmassiv på min högra färdades jag genom natten. Jag kunde känna lukten ifrån havet (vilket var underbart efter att ha kört genom öknen i en vecka) och ifrån trädgårdarna jag passerade. Havsbrisen var isande kall emellanåt och vid andra tillfällen var luften brännande het. Värme höll sig kvar i luftfickor och strålade ut ifrån bergen. Allra bäst var det när jag körde helt själv, med helljuset påslaget och hade hela kusten och havet för mig själv... görskönt var det... sa jag att det var stjärnklart och att månen var påslagen? ;)

Efter ett kort nattuppehåll i Ventura fortsatte jag mot SF. Jag tog highway 1 hela vägen. Den slingrar sig längs kustbandet, ibland på höga klippor och ibland bara några meter ifrån havet. Det var även denna dag en varm dag, men de isande vindarna ifrån Still Havet gjorde färden ganska behaglig, åtminstone värmemässigt sett. Annars var det krävande körning med många skarpa kurvor, backar, nerförslut och mötande trafik. Det var också sparsmakat med (billiga) motell så jag fick köra bra mycket längre än jag tänkt och bra mycket längre än jag hade velat. Även denna dag blev det nästan tio timmars körning och dagen efter när jag satt mig på hojen igen kände jag mig helt kraftlös... benen skakade och händerna darrade. Som tur var hade jag bara 2-3 timmars körning kvar till San Francisco, där jag är nu.

Highway 1. San Francisco. Golden Gate.


Min första natt här tillbringade jag hos en couchsurfer vid namn Ted. En kufig kille som bodde i ett pyttelitet rum med en jättestor säng. Nu glömde jag ta kort där, men sängen tog upp nästan hela rummet... och det var första gången jag delat säng med en vilt främmande kille ;) Tyvärr kunde jag bara stanna där en natt och nu bor jag på ett vandrarhem de resterande två nätterna här i SF.

Jag har promenerat en himla massa, tagit en färja över vattnet, promenerat över golden gatebron och åkt spårvagn (den gamla sorten med kabel). Igår kväll hittade jag fram till Cat's Corner, en jazzklubb med dansbar livemusik. Jag träffade en gäng lindydansare där och dansade tills ett på natten. Dessutom vann jag deras Suzie-Q-tävling :) ... första pris - en gratis öl och applåder :) ... Jag träffade dessutom en dansk tjej jag dansade med i Herräng i somras och vi kanske skall ses lite senare och kika på stan innan det är dags för mer dans inatt.

En bild till på Golden Gate. När man åker båt här har man kungliga toaletter ;) och så en bild på Ted (till vä) och hans polare Sal när vi är på deras stammispub (dit Ted kommit i ca 7 år ett par dagar i veckan).


Ja, en liten uppdatering. Nu skall jag bege mig ut och se mig om lite mer i staden, åka lite mer spårvagn (som bara turisterna gör) och käka något gott.

Simma lugnt allesammans och ha de så gott.

Snabbstopp i öknen...

Påminnelse till mig själv: "Kom ihåg att äta frukost och tanka motorcykeln innan du kör ut i Mojaveöknen och tvingas stanna på enda bensinstationen på mils avstånd. De vet hur man tar betalt på ett ställe där man inte har något annat val om man inte vill knuffa motorcykeln till nästa bensinstation"

Har gjort ett snabbstopp på ett McDonalds ute i öknen. Jag var bara tvungen att stanna till här och fylla på lite vätska och svalna av lite. Det är nog den varmaste dagen som jag kört än så länge. Jag hoppas att det inte blir mycket värre än så här.
I vanliga fall är jag ju den som inte dricker så himla mycket och framför allt inte läsk. Nu har jag hällt i mig ungefär en liter coca cola... och jag skulle nog kunna dricka ännu mer. Jag känner att kroppen verkligen har ett behov av både vätska och kolhydrater när jag ligger och kör på vägarna så här.



Ja, just det ja. Igår skrev jag ju att det skulle hända mer spännande saker. Tyvärr blev det inte lika spännande som jag hoppats. När jag var på Zumanity var det en av artisterna som tjötade lite med mig eftersom jag kom ensam. I varje fall, för att göra en lång historia kort, så ringde han till mig efter första showen och undrade om jag ville följa med ut ifall "gänget" skulle ut och ta en drink efteråt och jag sade - absolut, ja! (eller snarare - cool, yeah!). Så han ringde efter midnatt när andra showen var över, men tyvärr så var det inga som gick ut inatt (Fan också..). Han tog vägen förbi mitt motel och tjötade lite, men mer än så blev det tyvärr inte. Det hade ju varit superhäftigt att gå ut med Cirque de Soleil artisterna och dansarna... men det var nära, så nära... Kanske kommer det ett nytt tillfälle ;)

nu har jag två timmars färd kvar idag tills jag är framme vid Santa Monica. Ses och hörs snart igen.

/Cirque de Soleil är helt underbart

Viva Las Vegas!

(Dagens blogg kommer i två delar. Den första skrev jag lite tidigare idag, men hann inte lägga upp den förrän nu)

Ikväll är min andra kväll/natt i Las Vegas. Att det här är en stad där det går att spendera hur mycket pengar som helst är det ingen tvekan om och att det är här som jag spenderat mest pengar är det heller ingen tvekan om. Troligen har det gått åt bra mycket mer här på två dagar än jag spenderat i New york och Chicago tillsammans och det var tio dagar sammanlagt. Det som kostade var att bo på Hilton och även showen jag skall se ikväll, men vafan...

Från början var det så att jag hade tänkt åka vidare imorse, men igår kväll när jag var ute och gick såg jag en skylt med reklam för Cirque de Soleil. Jag har tidigare läst om att det går shower i Vegas och det var tur att jag såg reklamen så att jag kunde bestämma mig för att stanna kvar. När jag letade runt lite upptäckte jag att det går sju olika Cirque de Soleilshower här i Vegas. Den show jag skall se ikväll heter Zumanity och går på "New York, New York" - ett av alla jättelika hotell/kasinon som finns här.

Jag hade också tänkt att stanna kvar på Hilton en natt till och spendera dagen på deras spa med massage och bodyscrub och så vidare, men när jag ringde ner till receptionen för att förlänga min vistelse hade priset för rummet stigit med tusen spänn så jag tackade för mig och begav mig till första bästa motell nedåt södre delen av The Strip. Det är helt ok där också och faktiskt närmare till showen jag skall se ikväll. Visserligen befinner jag mig nu på andra våningen och inte 26:e och sängen har två kuddar och inte sex och TV:n har inte inbyggt internet och ... så vidare... men jag är rätt nöjd ändå.

Men, vad har jag mer hunnit med nu då? Jag stannade en natt uppe vid Grand Canyon, såg solnedgången och soluppgången ifrån två olika platser och promenerade längs "the rim" som kanten kallas. Upplevelsen vid solnedgången var starkast. Jag var helt själv, långt bort ifrån andra människor. Det var jag och det väldiga landskapet som bredde ut sig under mig. Så långt jag kunde se sträckte ravinen ut sig. Stundtals var det så tyst att det enda som hördes var mina andetag, mitt hjärta och ljudet ifrån tyget i mina kläder när jag andades. Jag kan inte säga annat än att det var en mäktig upplevelse. Om jag någonsin åker tillbaka skall jag stanna längre och ta en vandringstur ner i ravinen (vilket tar minimum två dagar). Jag tror att den upplevelsen skulle bli oslagbar. Att vandra ner, se och känna hur landskapet förändras och hur det blir tystare ju längre ner man kommer och slutligen når floden och grönskan längst ner i botten.

Först en snutt ifrån Far View Lodge i Mesa Verde National Park


Sedan ifrån solnedgången över Grand Canyon


.. och Soluppgången



Efter Grand Canyon gav jag mig av mot Las Vegas. Om jag tyckte att jag kört genom öken innan så var det ingenting mot det som jag körde genom nu. Det var verkligen öken. Ett par timmars färd genom detta brända, gula, röda och bruna landskap och jag var framme vid Hoover Dam. Där gick jag en rundtur inne i dammen och tyckte att det var väldigt spännande och roligt. En trekvarts timmes färd senare var jag i Las Vegas, på Hilton Hotels.

En färd på motorcykeln genom Nevadas öken


Men!! .. nu skall jag bege mig mot New York, New York och kvällens show! Jag har varit pirrig i kroppen och haft ett leende på läpparna ända sedan igår när jag bestämde mig för att stanna kvar och se den. Biljettpriset slår allt annat jag gått och sett tidigare, men nu sitter jag på fjärde raden och skall se Cirque de Soleil i Las vegas på ett av de största hotellen här! Har jag sagt att jag ser fram emot det? :)

(och nu en andra del på dagens blogg)

Ja, då har jag varit iväg på min show (och spelat bort någon hundring eller två). Vad kan jag säga... helt fantastiskt.. underbart.. skitbra.. verkligen. Det var burlesque show ända ut i tårna, ända ut i fingerspetsarna.. nu e jag glad :)

Jag var ju iväg och såg en show med Cirque de Soleil på Scandinavium förra året som också var helt fantastisk. Denna var så annorlunda, så mycket råare och påträngande. Det är härligt att känna att en föreställning kan påverka en så mycket. Kort och gott så har jag haft en bra kväll.. som inte är slut ännu. Uppdatering följer om något som förhoppningsvis blir spännande...

Flagstaff

Nu har jag kommit fram till Flagstaff, Arizona och tagit in på ett litet motell här. Knights inn heter det och är helt ok och inte alltför dyrt. Flagstaff blir bara ett stopp på vägen till Grand Canyon dit jag åker imorgon. Nu börjar det se riktigt bra ut på kartan faktiskt. Jag har avverkat en ganska lång bit :)

Men för att ta en sak i sänder. Jag lämnade ju Oklahoma City i förtid, mest för att jag kände mig lite ensam när jag var där och hade hemlängtan. På dagen däremot hann jag ju som sagt besöka Oklahoma City National Monument.
Händerna och målningarna på kakelplattorna är sådant som barn har skickat - "Helping Hands". Det var deras bidrag för att hjälpa anhöriga och räddningsarbetare efter bombningen. Varje "stol" symboliserar en omkommen (de små stolarna barn). Innan man går därifrån kan man stoppa sin hand i vattnet och sedan sätta sitt avtryck på bronsplattorna. Avtrycket kommer alltid att finnas kvar. Detta var en plats som berörde mig väldigt mycket.


---------------------------------------


På eftermiddagen körde jag bara iväg helt enkelt och kom till Elk City innan jag kände att det var dags att sova. Dagen därefter blev min längsta körning hitills. Tio timmar var jag på vägarna och kanske 7-8 av dem på motorcykeln. Jag avverkade ca 450 miles (75 mil) på den tiden. Det blev faktiskt lite jobbigt framåt eftermiddagen och det värkte i rygg och underarmar, men det var skönt att få avverkat en lång sträcka och känna att jag kom någonstans. På vägen passerade jag Amarillo och Cadillac Ranch som ni får se lite foton på nedan.



I närheten av Santa Fe couchsurfade jag hemma hos en kille som heter Tom. Huset han bodde i hade han byggt helt själv, och då menar jag helt själv. Byggt grunden, murat väggarna, lagt bjälkar... i olika etapper visserligen, men det måste vara häftigt att bo i ett hus där man själv har gjort allting.

Efter att ha övernattat hos Tom gav jag mig tidigt av till Mesa Verde, en nationalpark och en mycket vacker plats. På kvällen skämde jag bort mig ordentligt med god mat och gott vin för att avsluta på takterassen i solnedgången med kaffe, glass och brownies. Dagen efter satt jag och 20 pensionärer på en guidad busstur och besökte ruiner på flera ställen i parken.



Jag lämnade parken efter lunch idag. Det har regnat hela dagen och gjorde så även när jag gav mig iväg. Innan jag åkte hade jag dubbla byxor, fleecetröja, fodret isatt i jackan och halsduk. Även om jag befinner mig i en öken så var det förbannat kallt när jag åkte. Det regnade, blåste och var dimma. Att köra ner ifrån bergen i de förhållandena var inte helt superroliga. Nästan ingen sikt, en tung motorcykel som inte går riktigt som jag vill på blött underlag och 100-200m stup jämte vägen... Men jag verkar ju ha överlevt. Regnet fortsatte i omgångar under dagen och vid ett tillfälle var det som att köra in i en vägg av vatten. Det skummade av vattnet på vägen, rann innanför byxorna och ner i stövlarna, blåste så att jag var tvungen att köra lutad på raksträckorna för att inte kana av vägen och jag kunde se blixtar slå ner på bägge sidor av vägen... Fast de sista två timmarna av körningen blev det ganska fint väder och jag hann till och med torka upp tills jag var framme i Flagstaff :)

Roadside Pictures.


Allt för ikväll. Imorgon bär det av till Grand Canyon och jag blir väl där en eller två nätter för att sedan fortsätta till Las Vegas. Ha det så gott alla! Kramar!

Lite mer videoklipp

Tänkte bara lägga upp några videoklipp innan jag ska sova. Inatt sover jag söder om Santa Fe i ett superfint hus. Film kommer att komma på det också.

Det första är ifrån Meramac Caves som jag berättat om tidigare. Vid slutet av rundvandringen stannade vi till vid en stor formation inne i grottan. Jag säger bara en sak: "Only in America" .. Visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta... Det kan tilläggas att det är vår guide som står och slår på och av strömbrytarna till lamporna under hela föreställninen...



Sedan följer två klipp ifrån en vägkant någonstans längs route 66

Lite ensam..

Idag har jag känt mig lite ensam. Jag vet inte riktigt varför, men jag har saknat så många av er där hemma. Kanske för att jag varit iväg i två veckor nu. Kanske för att jag inte fått tag i så många couchsurfers det sista. Kanske för att.. ja, jag vet inte.

Dagen har gått lite i sorgens tecken. Jag var på cowboy och westernmuseet i morse. Det var rätt schysst att se saker från gamla tider och de hade till och med byggt upp en liten westernstad inne i museet, men jag blir lite sorgsen när jag ser allt som indianerna fått genomlida. Efter det åkte jag till Oklahoma city national monument som är minnesplatsen efter bombningen i Oklahoma City 1995. Det var en väldigt fin plats och en av de mest vördnadsfyllda och respektfulla minnesplatser jag besökt och den berörde väldigt mycket. Fast.. jag blev ännu mer sorgsen när jag varit där och saknade er ännu mer..

Egentligen hade jag tänkt stanna en dag till i Oklahoma City, men bestämde mig i eftermiddags för att åka vidare. Jag satte mig på hojen några timmar och stannar inatt på ett motell i Elk City. Imorgon tänker jag ge mig på min längsta sträcka hittills. Jag börjar inse hur lång tid det kommer att ta att köra hela vägen och om jag vill hinna med att se vissa saker kan jag inte göra för många småstopp längs vägen. Imorgon blir det alltså till att köra en längre sträcka och jag kommer att starta på morgonen och förmodligen inte vara framme förrän sent på kvällen.

Jag orkar inte lägga upp några foton ikväll, men har laddat upp lite filmer till mitt youtube-konto. Det är filmer som jag inte kunnat lägga upp tidigare, men som ni får se nu.

Ifrån New York:


Ifrån Niagarafallen, del 1:


Ifrån Niagarafallen, del 2:


Fler filmer kommer en annan dag.. Nu är jag astrött och skall sova.. och till råga på allt glömde jag min necessär imorse på ett hotell 20 mil österut :-(

Kram till er alla där hemma.

Natt i Oklahoma City

Nu har jag varit på vägarna i ytterligare två dagar. Jag lämnade st Louis tidigt igår. Mitt första stopp var vid Meramac Caves. Det är ett stort grottsystem där bla Jesse James gömde sig ifrån lagens långa arm när det begav sig. Grottorna är fascinerande och jag gillar att gå under marken och känna att det finns platser som varit orörda så länge (tills människan kom vill säga).

Här har ni mig utanför grottan och så några bilder inifrån.


På min fortsatta färd sydväst stannade jag till vid ett litet stånd jämte vägen. De sålde vindruvor och jag blev så himla sugen att jag var tvungen att köpa några. Jag har aldrig ätit sådana druvor förut. Skalet var läderaktigt och när man klämde på druvan kom hela innanmätet ut som en lite klump och det var den man skulle äta. Skalet var bara att slänga. Gammelgubben i familjen som jobbade där bjöd mig på friterad kyckling och vatten och var en riktigt schysst prick så vi satt och tjötade en stund. Skörden hade slagit fel i år så det var dåligt med druvor...

Nedan ser ni hur det ser ut där de stod och rensade druvor och på fina hojen ;)


Efter ett par timmars körning nådde jag fram till Springfield där jag fick sovplats ordnat hos en kille som hette David. Han var en riktigt hygglig kille och visade mig runt i stan på kvällen och vi gick och tog en kaffe på ett cafe där min "rumskompis" Jonathan jobbade. På det hela en angenäm upplevelse.

Idag har jag brummat på lite bättre på vägarna. Jag har hållit bra marschfart på I-44 och route 66 och gjort ca 320 miles idag (515km). Mitt största problem är att det är så himla varmt. Det tar bara några minuter efter att jag satt mig på hojen tills dess jag börjar svettas. Sedan fortsätter det så tills jag är framme vid min destination (som idag var Oklahoma City).

Vid vägkanten av Route 66. Glass och drickapaus efter färd i stekande sol.


Jag har tänkt att stanna i Oklahoma City imorgon och se mig om lite. Det fanns några saker som verkade intressanta att se, främst saker som har med indianer och westerntiden att göra. Dessutom är jag lite ledbruten efter alla timmarna på hojen så det kan vara skönt med en dag utan alltför mycket hoj-åkande.

.. oh, det kan tilläggas att jag precis bytt hotellrum. Det förra super 8 jag stannade på tyckte jag var riktigt bra. Ikväll däremot så slog jag ihjäl de två största kackerlackorna jag hittade och gick ut och lade dem på receptionsdisken. Han som stod där gav mig ett nytt rum illa kvickt och jag tvekade lite ifall jag skulle ta det eller inte, men nu har jag letat igenom det och tittat under fåtöljen, under sängen, mellan lakanen och bakom byrån utan att hitta några kryp, så jag stannar väl här inatt då... och försöker att inte tänka på alla de kackerlackor som springer omkring på parkeringsplatsen utanför...

lååång dag

Idag har jag kört till största delen på historic route 66. För er som inte vet så existerar inte route 66 länge. Delar av vägen finns kvar, men oftast under andra namn. Dessutom har vägen haft lite olika sträckningar under olika årtionden så det är svårt att köra på den hela tiden och ibland finns det flera sträckningar att välja på. Det man får titta efter är vägskyltar där det står "Historic Route 66" eller liknande och hoppas att man hamnar rätt, för även om skyltarna finns så kan det vara lite knepigt att komma rätt vilket jag fått erfara några gånger.

Som rubriken antyder har det varit en lång dag. Jag gav mig iväg vid 9-tiden imorse och parkerade mc:n kring 18-tiden utanför Motel 6 där jag stannar inatt. Under dagen har jag mestadels hållit mig till gamla route 66. Det är bara det att det tar sån evinnerlig tid att komma någonstans. Om jag skall komma någon vart utan att behöva köra många timmar varje dag måste jag ta motorvägarna emellanåt, särskilt inne i städerna. När jag kom fram till St Louis nu på eftermiddagen blev jag helt bortkollrad och det tog en timme innan jag var på rätt spår igen... i stekande sol... i rusningstrafik... på en fem- sexfilig motorväg... jag försökte hitta fram till motellet där jag hade tänkt sova, men blev tvungen att stanna på en snabbmatssylta och dricka läsk o kaffe o käka burritos och kaka innan jag blev människa igen. Jag var verkligen helt slut. Svetten rann och benen skakade och det var jobbigt att behöva stanna o starta om och om igen i rusningstrafiken. Jag delar med mig av en icke smickrande bild av mig själv innan jag hade fått någon mat i mig ;)

Nedan har vi Abraham Lincolns gravkammare och Jungle Jim's Cafe där jag käkade lunch (foto både ifrån utsidan och insidan).


Delar även med mig av några foton ifrån en turistinformation jag hittade längs gamla route 66. Det är foto ifrån utsidan och på Big Red som låg och sov på disken där inne ;)


... och till sist ett kort på hur min resväg varit hittills och ett på hur det ser ut när jag är i planerartagen :)


Puh. Nu börjar det kännas rätt bra igen. Nybadad, nyduschad, nyrakad och med rena kläder. Jag skall ta en liten kvällspromenad och sedan bädda ner mig i sängen med min lilla fina dator, min stora fina reseguide och min stora fina karta och planera kommande vecka. Kramar till er där hemma!

... got wheels!

Med lite tur i bakfickan går det bra för det mesta. Igår ringde jag runt en himla massa och försökte få tag på en annan motorcykel. Det är rätt besvärligt att göra sånt här på telefon i ett främmande land. Jag har ganska svårt att höra vad de säger emellanåt där på andra sidan luren. Det verkade i varje fall som att det var på väg att ordna sig igår kväll, så efter att ha grillat med Keir och Jamison gick jag och la mig med lite hopp i bröstet.

Imorse gick jag till Al's Grill för tredje gången och tryckte i mig en amerikansk frukost. När det var klart gick jag hem och fortsatte ringa lite samtal. Det var fortfarande inte helt klart med vad saker och ting skulle kosta och så, men "Bob" lovade att ringa tillbaka snart... När det gått en sisådär två timmar började jag bli riktigt rastlös och ringde "Bob" för tredje gången idag. Då hade allt fixat sig och det var bara för mig att åka dit och hämta hojen (och lämna över mitt visakort...).

Efter en promenad, en busstur, en promenad, en tågtur, en promenad, och taxiresa var jag framme (sammanlagt tre timmars resa, bara för att det ligger i Chicago behöver det inte ligga nära...). Två månadslöner senare så har jag min hoj, en ny jacka och en ny hjälm. De sålde inte byxor så jag får se om jag nöjer mig med att köra i jeans eller inte. Det var i varje fall skönt att det gick bra att hyra till slut. Nu känns det som att jag kan fortsätta min resa med ett större lugn inombords.

Dagen har rullat på (i dubbel bemärkelse). Jag har dock glömt att äta. Det blev frukost vid 9-tiden och sedan middag vid 20-snåret när jag kört en bit med mc:n. Dagen har varit så fylld av resor och grejande och fixande så jag har inte haft tid att bli hungrig. Det var dock riktigt gott att stanna till på "Panera Bread" och käka en schysst kvällsmat.

Jag kom iväg ifrån mc-stället kring 19-tiden på kvällen och har kört i kanske tre timmar efter det och tillryggalagt ca 20 mil. En timme var i snigelfart för att komma ut ifrån stan och därefter härlig körning i nattens mörker. Det kom ett par regnskurar över mig, men det torkade snabbt upp där jag susade fram längs interstate 55. Det var nästan bara jag och en massa långtradare som var ute på vägarna och jag tyckte det var härligt att äntligen få köra...

Inatt sover jag på ett motell, Super 8, som ligger i Chenoa intill I-55. vart det bär väg imorgon får jag se. Jag hade tänkt att försöka nå fram till St Louis, men det är en tur på minst 35 mil och enbart motorväg. Om jag vill se lite av landsbygden måste jag ta mindre vägar och då tar det längre tid och det blir längre att köra. Nåväl, jag tar det imorgon. Nu skall här sovas, klockan närmar sig midnatt. God Natt allesammans. Kramar!

Min Heritage Softail Classic när jag packar om mina grejor. Frammet vid hotellet, trött men glad. Sist men inte minst - om man skall vara mc-kille måste man ha en tatuering ;)

Lite trubbel

Idag blev jag faktiskt på lite dåligt humor. När jag ringde och kollade hur det skulle bli med motorcykeln imorgon hade de helt plötsligt inte någon tillgänglig... Skit också! När jag pratade med dem igår lät det som att det inte skulle vara några problem alls och idag var det så jävla besvärligt! Så nu är jag tillbaka på ruta ett vad gäller motorcykeln.
Jaja, jag vet att det finns något mer ställe som hyr ut och om det inte funkar alls får jag helt enkelt köpa en hoj. Alternativet är ju att hyra en bil någon del av vägen, men det skulle inte vara riktigt samma sak. Dessutom hade jag planerat att åka vidare imorgon och nu drar det ut på tiden.
Jag får helt enkelt göra det bästa av den tiden som blir här. Återkommer med mer info när jag vet hur det blir.

Nice time in Chicago

Nu borjar jag nastan kanna mig hemma i Chicago. Keir som jag bor hos ar en superschysst kille och jag kanner mig riktigt valkommen hemma hos honom. Alldeles nyss kopte jag en dator av honom (faktiskt den jag skriver pa nu), mest for att det kommer att bli billigare i langa loppet. Det ar svart att hitta internetcafeer har i staterna och de som jag varit pa kostar uppat 5 kr i minuten! ... Da blir det billigare att utnyttja den gratis tradlosa uppkoppling som finns pa i princip alla cafeer.

I lordags tog jag det som sagt lugnt. Pa kvallen skulle jag ju ivag och dansa hade jag tankt och sa blev det ocksa. Jag hade haft kontakt med en tjej pa couchsurfing som jag visste skulle dit och bestamde en plats att motas upp pa. Darifran skulle hon skjutsa mig till dansen. Inga problem sa langt, men det var nog forsta gangen under min resa som jag kande mig lite olustig nar jag var ute pa gatan. Stallet dar jag klev av taget var lite ruffigt och man kan lugnt saga att jag var ensam vit kille i trakterna. Sent pa kvallen, alla som gar forbi ar svarta, inte en oppen affar eller restaurang sa langt ogat nar, alla ar kladda i morka klader med luvtrojor eller pannband/huvuddukar... ensam pa en bank under en gatlykta sitter en vit kille i finbyxor och en ljus gronaktig skjorta med lite vax i haret... det var ratt skont nar hon antligen kom och hamtade mig efter en knapp halvtimma eller sa. Dansen var ratt schysst nar jag val kom dit. Det var ett grymt bra band som spelade med mycket kansla och svang. Nagra bra danser fick jag till ocksa. Efter dansen hamnade vi pa en ratt trist inflyttningsfest (som i princip hade dott nar vi kom dit). Det tog bara nagon halvtimma/timma innan vi akte hem.

I sondags gjorde jag staden. Gick och gick och gick runt i Chicago, kollade byggnader och tog foton. Jag agnade ocksa nagon timma eller tva i Millenium park och sag den beromda "The Bean". En hojdpunkt var nar Keir tog med mig pa etiopisk middag hos en av sina vanner. Det var riktigt schysst att ata och umgas och bara ha bra sallskap. Alla var sa snalla och trevliga. Jag till och med spelade sallskapsspel med dem pa natten ;)

Phew, det blir mycket text den har gangen, hoppas att ni orkar lasa ;) ... Idag har jag varit pa Eaglerider och kollat upp att hyra motorcykel. Jag skall prata med dem igen imorgon, men det lat inte som att det skulle vara ett problem eller sa. Troligen sa blir det en Heritage Softail eller en Roadking som jag hyr. Det enda ar att det blir bra mycket dyrare an jag hade raknat med, men jag forsoker att inte tanka pa det...

Hmm, far se, vad har jag mer hittat pa? Jag var uppe i USA's hogsta och varldens 4:e hogsta byggnad idag Sears/Willis Tower, 103 vaningar upp. Ja, det var val ungefar det som ar vart att beratta om an sa lange. Ikvall ska vi ga och kaka lite och sedan dansa. jag ser fram emot det.
:) Kram pa er alla!

Vad man maste prova. Marina City. En akta amerikansk demonstration.


The Bean. Svalka i staden. Etiopisk middag.


Frukost pa Al's Diner. Utsikt fran 103:e vaningen. Laskigt.


Allt for nu... nu ska jag ivag pa middag och sedan dansa :)